NU JÄVLAR!!! \m/
De senaste veckorna har jag verkligen mått piss. Ätstörningen har dragit mig fram och tillbaka. Jag har dragits mellan att äta nyttigt och träna för att få den kropp jag vill ha och samtidigt må bra och vara hälsosam till att svälta mig för att bli smal. Allt jag vill är ju bara att vara smal och ätstörningen får mig att tro att svälta mig är det enda sättet. Men jag vet att det bara är tankar och att jag kan bli smal av att äta rätt och träna också. Hur som helst så är det sjukt jobbigt med alla dessa tankar i mitt huvud, det snurrar runt hela tiden, känns som att vara i en berg- och dalbana konstant! Vill bli frisk nu och då måste jag ju börja komma igång med mitt matschema igen.
Men det jobbiga med att börja äta och försöka hålla i det är att man samlar på sig mycket vätska i början och det kan hålla i sig i ett par veckor innan vätskebalansen i kroppen blir normal igen. För när man har en ätstörning och slarvar med maten så tappar man mycket vätska i kroppen och kroppen kommer då i obalans. Rent mentalt är detta sjukt jobbigt, för det känns alltid som att jag går upp en massa så fort jag äter och oftast då så går jag tillbaka till att svälta mig själv igen. Att det har varit väldigt varmt den senaste tiden har ju inte gjort saken bättre. Har känt mig svullen, fet och äcklig och det gör mig galen. Men nu ska jag försöka med maten igen, har ätit i 2 dagar nu och känner redan att jag svullnat upp och vill sluta och gå tillbaka till svält igen. Men jag ska försöka att verkligen hålla ut nu. Är så trött på den här skiten, jag vet att jag måste gå emot ätstörningen annars så blir jag aldrig frisk.
För om jag skulle gå tillbaka till svält nu så skulle det bara kännas bra de första dagarna då vätskan går ur mig och när magen känns tom, älskar den känslan, då har jag ingen ångest. Men sen när kroppen börjar säga emot och energin tar slut, då blir det jobbigt. Jag blir deprimerad och låg vilket troligtvis beror på serotoninbrist = brist på kolhydrater.
Ätstörningar är lite som nikotin, alkohol och droger tycker jag. För i början av min ätstörning var det mycket lättare att svälta sig. Då fick jag en riktig kick av det och jag kände mig stark och glad. Men idag känner jag inte den där kicken längre, kan känna av lite ibland om jag lyckats gå ner nåt extra kilo men inte alls som förr. Jag blir fortare låg nu när jag följer ätstörningen och svälter mig. På ett sätt så är det ju bra, för jag känner mer och mer att jag börjar tänka friska tankar.
Jag hoppas verkligen att jag ska lyckas nu, ska verkligen försöka, men det kommer att bli så sjukt jobbigt, är jobbigt redan nu och det har bara gått 2 dagar. Känner mig så jävla svullen och fet!!! NEJ STOPP……positiva tankar nu Sofie…….Jag klarar detta, jag är en stark tjej, jag förtjänar att bli den glada och friska Sofie igen, <3 I CAN DO IT!!!! <3 ……ahh,det var bättre ;)